Sverige vs USA

Jaha… det där gick ju inte så bra. Om vi ska en chans mot Kanada i åttondelen så får vi inte tappa så där mycket i försvarsspelet. Vi får inte släppa in ett mål efter två minuter. Det är inte okej. Nu spelade Gerhardsson med tre andra backar än vad han brukar och att göra det mot ett så anfallsstark lag som USA – är en dödsdom redan innan match. Jag är tacksam över att det bara blev 2-0. Vi var helt bortspelade när USA anföll och Jonna på vänsterkanten hade inget att sätta emot när Tobin Heath kom med bollen. För mig och pappa var dock en förlust eller lika resultat det bästa eftersom åttondelen då hamnade i Paris och inte i Reims. Därav slipper vi böka med tåg och eventuellt ett till boende. Men en förlust svider alltid. USA är dock så pass starka att jag tror att dom kommer vinna hela VM. Det kommer att stå mellan USA och Nederländerna i finalen. Kom ihåg var ni läste det först.

Vi må dock ha förlorat på planen men matchen mellan fansen vann vi solklart. Den svenska supporterklubben hade anordnat en supportersamling i en park vid havet i Le Havre, och där samlades det väldigt många gulklädda fans. När tiden var kommen så marscherade vi från parken till shuttlebussarna, det var ca 3km. Vi hördes långväga för fransmännen gick man ur huse för att se vår framfart. Och amerikanerna som stod vid sidan om var underbemannade. I bussen till arenan fanns det ett tiotal amerikaner medan det var ca 100 svenska fans. Vi sjöng och stojade under bussresan och när de stackars amerikanerna försökte så blev de bara överröstade. Detta var dock sista gången vi hade övertaget för väl framme vid arenan så kryllade det av amerikaner. Inne på arenan så höll vi igång mest, det kanske inte alltid hördes men vi var aldrig tysta. Amerikanerna körde sin U-S-A några gånger och då blev vi väl överröstade. Vi var bara några tusen svenska fans medan dom var nästan tio gånger fler än oss. Trots detta så vann vi ändå matchen mellan supportrarna.

Igår när vi kom hem från matchen var jag så pass utpumpad och huvudet orkade inte producera fram några ord så därför blev det inget inlägg. Idag tog vi äntligen en sovmorgon. Eller ja, jag gjorde det. Jag vaknade vid halv tio och det har jag inte gjort en enda dag på semestern. Vi tog tåget från Le Havre, vid ett tiden, till Paris. Vi var på vårt hotell vid klockan fyra på eftermiddagen. Jag kände redan då att jag skulle kunna gå och lägga mig men den turen hade inte jag. Vi skulle ut och beta av några sevärdheter så vi inte behöver klämma in allt på samma dag, vilket vi nästan kommer att göra imorgon ändå. Vi tog oss till Moulin Rouge, Målarens torg samt Sacré-Cœuren. Pappa sa innan i tunnelbanan att det kommer vara en liten stigning. Jag vet vad hans definition av liten är men det där var som att bestiga ett berg. Så mycket trappor. Jag fick i alla fall in ett rejält vad, baksida lår och rumppass. Träningsvärk imorgon.

När vi hade sett det där, tagit någon bild och fått svetten samt benskakningarna att sina så tog vi oss till… Hard Rock Café. Äntligen! Som vi har väntat och suktat. Jag fick äntligen min drink och mat som jag har sett fram emot. Det gjorde själen gott. Tyvärr ligger den så långt bort att vi nog inte kommer att ta oss dit igen.

Imorgon ska vi som sagt göra Paris och beta av mer eller mindre alla turistfällor. Och sen får vi se vad mer dagen har att erbjuda och hur lång tid det tar innan vi är klara. Och hur ont jag kommer att ha i min kropp. Nu ska jag fortsätta titta på dubbade amerikanska program.