Vi är här. I drömmars stad. Änglarnas stad. En av de mest berömda städer i världen. Kändisarnas stad. Pengarnas stad. Staden som kan göra dig rik, staden som kan ruinera dig på allt du har. Stranden som ångar med hasch, brajja, gräs, marijuana, kalla det var du vill. Betongdjungeln.
Vilket jävla betongdjungel det är.
När vi flög in över utkanterna av Los Angeles var det enda man såg en massa hus tätt packade ihop, ingen gräsmatta och ingen grönska överhuvudtaget. Jag såg en anlagd park, annars var grönskan bara på skolornas fotbolls- och baseballplaner. Jag skulle inte klara av att leva så här. Det finns ingen frihet runt omkring en, ingen grönska på flera kilometers avstånd. Jag hade fått panik. Visst att kändisarna som lever i stora mansions uppe på kullarna har det bra. Men det vanliga folket bor mer eller mindre på varandra. Och bilarna, vi ska inte prata om bilarna. Jag har aldrig sett så många bilar någonsin förut. På den timmen det tog för oss att ta oss från flygplatsen till hotellet, så måste jag ha sett tiotusentals, kanske hundratusentals bilar. Inte undra på att det var köer. Ett under att vi inte krockade på vägen in heller. Stor eloge till dom som kör i det här varje dag, för jag hade fått krupp efter 30 minuter.
Vårt hotell ligger rätt centralt, tror vi. Hollywoods Walk of Fame är bara ett hundratal meter bort, plus en massa andra kända byggnader. Vi ser Hollywoodskylten från vårt rums fönster, man måste dock zooma på bilderna ifall man ska det. Vi har Capital Records som utsikt också. Och det kända observatoriet, som jag nu har glömt namnet på, men där har jag stått många gånger och skjutit, i GTA alltså. Så nog känner jag igen mig, säger vi. Än så länge har jag inga poliser som jagar mig. Annars är vårt rum bra. Sängarna är sköna och kuddarna också, mycket bättre än hotellet på Oahu.
Efter vi kom till hotellet, så gick vi ut och åt. Gissa var då…? Hard Rock Café, såklart. Det ligger nära hotellet, så det var en självklarhet att gå dit. Efter det så strosade vi lite fram och tillbaka på Hollywood Boulevard och tittade på namnen på stjärnorna. Den som utmärkte sig mest var Michael Jacksons stjärna, där låg det rosor och det var många personer som omringade just den stjärnan. Jag försökte hitta carrot face-stjärna men det gjorde jag inte. Jag såg Ingrid Bergman istället, och en massa andra.
Nu, sitter vi i baren på hotellet och vi ska snart gå upp och lägga oss. Vi gick upp halv fem imorse, så jag börjar i alla fall känna mig rätt sliten. Jag nickade till en stund på planet hit, men annars har jag varit vaken och tagit an hela dagen med magknip. Jag hatar magknip.
På flyget idag så var det någon som faktiskt rökte på toaletten. Det har jag aldrig varit med om förut och det verkade som flygvärdinnorna inte heller hade det. För de blev rätt förvånade över att någon ens hade gjort det. Jag förstår dock inte hur man ens får idéen att göra det. Utöver det så var flygturen rätt behaglig. Jag gillar Hawaiian Airlines, de är i tid, boardingen flyter alltid på bra och de är trevliga.
Imorgon blir det nog att åka hop-on hop-off buss hela dagen. Annars har vi inte så mycket mer planerat för våra dagar här i LA. En sak som är säker är att lugnet från Hawaii är som bortblåst. Inga mer lunga, varma dagar på stranden, utan nu är det hetsiga, långa, varma dagar i betongdjungeln. Det ska vara närmare 30 grader här också, men nu kan man inte slänga sig i havet så fort det blir för varmt. Aja, det ska nog gå det här också.
Ciao!
Elin Pihl 